måndag 25 september 2017

Nyckeln till Hinsides av Karin och Albin Alvtegen

Nyckeln till Hinsides (inbunden)Del två i den här serien har just kommit ut men jag har precis bara avslutat del 1. Något osäker på om jag vill fortsätta med serien, i ärlighetens namn så klarar jag mig nog även om det är lagom spännande det här ändå.
Syskonen Linus och Linnea flyttar till ett stort gammalt slott med sin mamma en sommar. Tanken är att de får bo gratis om mamman renoverar lite när de är där. Linnea har varit rullstolsbunden sedan födseln och kan heller inte prata. Linus älskar henne ändå och läser högt för henne i trädgården och pratar på då han är övertygad om att hon i alla fall förstår, även om hon kanske inte kan svara.
Men de tär något i slottet som inte stämmer. Linus tycker sig se en skugga som rör sig i tornet och han hör också höga ljud i väggarna, som att det är någon där. När han hittar en bortglömd gammal tavla som tycks visa honom själv så måste han berätta för mamma men när de kommer tillbaka visar tavlan något helt annat. Linus hittar slutligen en nyckel och en port till en annan värld, Hinsides. Nu förstår han vart slottets förra ägare har försvunnit och inte nog med det, han får äntligen, äntligen träffa den friska Linnea! För hon splittrades i två den där gången för så många år sedan. En del av henne bor i Hinsides och har magiska krafter. Men den onda gamla slottsägaren vill Hinsides illa. Och dessutom har en otäck gammal råtta från Lins värld kommit genom porten och springer nu fram och tillbaka så ofta att han blivit förstörd av magi och porten hotar att rasa samman. Om det sker så blir det inte bara kaos i Hinsides, det kommer även att bli katastrof i vår värld. Det är upp till Linus att hitta råttan och förgöra den.
Ja, det låter ju spännande, eller hur? Och jo, det är det väl, men det är hela tiden någonting som ligger i vägen och skaver. Jag tror att det är de många målande beskrivningarna av karaktärerna som känns lite krystade. De är så himla färgglada och målande att de nästan känns lite påklistrade. Som en cirkus mer än en faktiskt fantasyvärld. Dessutom är det väldigt många (onödigt många?) olika sorters varelser som alla har udda namn. Det gör att jag irriterar mig lite när jag läser, även om handlingen egentligen kanske är ganska spännande. För det är den. Jag tänker dock att det kan vara en vanesak men jag är inte säker. Det blir lite för mycket lek och lite för lite äventyr. Jag gillar dock båda barnen, både Linus och Linnea, eller Lionora som hon heter i Hinsides, är båda sympatiska och eftertänksamma och ganska trovärdiga. De skulle jag gärna träffa igen men inte tillräckligt för att vilja läsa tvåan.

Inga kommentarer: