torsdag 28 september 2017

Lejoparden av Björn Bergenholtz

Lejoparden (inbunden)Detta är en lååång bilderbok, det ska man vara beredd på om man börjar läsa den vid läggdags. För inget litet barn kommer att vilja lägga den ifrån sig mitt i, men det kanske man inte vill som vuxen läsare heller. Det är en fin historia om en liten kattunge, hälften lejon, hälften leopard, som letar efter sitt namn. Inga djur vill umgås med den då den lilla katten inte riktigt kan svara på vad den är för ett djur. Har det så stor betydelse vad man är? Kattungen träffar elefanter, apor och andra djur och blir slutligen skickat till ugglan. Ugglan svarar att katten förstås måste vara en lejopard! Unik! Den enda i världen! Ryktet sprids och plötsligt är katten speciell! ”Unik! Wow! Vi har träffat den!” Lejoparden känner dock ingen större skillnad. Den är ju samma katt. Eller lejopard. Men ryktet flyger över hela världen och snart vill pressen komma, kungar och presidenter och filmstjärnor vill träffa lejorparden och fotograferas med den. Den reser över halva jordklotet men förstår fortfarande inte riktigt varför den plötsligt är så speciell. Men så falnar berömmelsen. Uppmärksamheten riktas istället mot den ovanliga ”Djungelugglan” som ingen verkar ha sett. Lejoparden åker hem igen och där väntar ormen, som helt har missat all uppståndelse. Ormen bryr sig inte så mycket dock. Den vill helst bara sitta på sin varma sten och prata. Och så upptäcker Lejorparden hur fint det kan vara med en verklig vän.
Det är så himla fint och väldans fina bilder och även min 4-åring tycker detta är toppen. Han älskar den gulliga lilla Lejoparden och den gnuggistatuering som vi fick med pressutskicket för den här boken, den sitter fortfarande ömt vårdad på hans arm, två veckor efter att vi klistrade på den. Det enda jag tycker är knepigt är att lejopard ju låter nästan precis som leopard. Det blir väldans svårt att läsa högt och göra en skillnad mellan när lejoparden får veta vad den är och leopard. Men det är det lilla, historien är det viktiga och den är verkligen fin. Om att det är vem man är inuti som betyder något. Och att man är snäll. Jag ser verkligen fram emot att få träffa Björn Bergenholtz på mässan och höra honom berätta mer om arbetet bakom boken.

Inga kommentarer: