onsdag 14 maj 2014

På date med Donna Tartt


Igår befann jag mig i någon sorts parallellt universum där Donna Tartt är drottning och nedlät sig till att prata med undersåtarna för audiens efteråt. Dvs Donna Tartt var på Internationell författarscen i Malmö igår kväll och pratade med Linn Ullman, framför allt om sin senaste bok Steglitsan. Definitivt förra årets bästa bok tycker jag, men jag hade ändå hört mer om hennes skrivprocess, om Den hemliga historien (förstås) och även om den lille vännen. Varför det tar henne 10 år att skriva en bok, vad hon gör mer, hur hennes dagar och liv ser ut. Framför allt så fick jag aldrig riktigt klarhet i varför man valt att flyga in Linn Ullman som intervjuare, det kändes inte helt självklart? Hon bor ju inte här och har ingen uppenbar koppling till Donna Tartt heller vad jag vet? Tyvärr tyckte jag nog att hon kunde varit lite mer… direkt, som utfrågare. Kanske var hon nervös. Hon hade i alla fall otroligt svårt att förmedla vad det egentlige var hon ville fråga om så resultatet blev att de pratade förbi varandra en del. Trist, men fortfarande fantastiskt roligt att lyssna på.

Bland annat fick vi veta att hon fortfarande skriver allting för hand och klipper rent fysiskt i sina texter när hon sedan redigerar materialet. Det är ganska roligt att föreställa sig hur hon sitter på golvet med alla papper framför sig och klipper och klistrar upp på nya papper. Jodå, hon erkände att det är precis så hon gör ibland. Limmar upp texterna igen på nya ark.

Efteråt var det signering och jag som naturligtvis glömt att ta med mig mina böcker fick ställa mig i shoppingkön och köpa en ny Den hemliga historien-pocket. Sist i kön hamnade vi, jag och Calliope Books som också beslutat sig för att stanna, och en dryg timme tog det men det var det värt. The Book Pond som också var där gav upp och gick hem, och jag förstår henne för timmen hann ändå bli ganska sen innan vi kom därifrån... Tänk att hon, Donna, fortfarande var trevlig så dags på kvällen. Och efter en signeringskö lång som kinesiska muren. Eftersom hon är van vid att skriva för han så sa hon att det var rätt lugnt att signera böcker i en timme så det gjorde inte så mycket. Men hon borde ju ha varit jetlagged tänker jag. Hon tackade för att vi hade stått så länge, gav mig en komplimang för min kappa och skrev på. Trötta men mycket glada gick vi därifrån och förhoppningsvis var Donna Tartt också nöjd med kvällen. För hennes svar och utläggningar lät inte alls inövade eller krystade trots att hon måste ha gjort oändligt många intervjuer vid det här laget om Steglitsan. Först när den kom och sedan nu när hon fick skönlitterära Pulitzer-priset.

Hur som helst en lyckad kväll som nog alltid kommer att kännas lite overklig.

8 kommentarer:

Jenny B sa...

Åh, vad kul att läsa! På söndag är det min tur, tillsammans med en kollega, att bli undersåtar i Tartt-land. Den vanliga intervjusalen i Kulturhuset i Stockholm räckte inte så Stora Scenen fick bokas och alla ~700 platserna är slutsålda!

Linn Ullmann var intervjuare när Claire Messud gästade Internationell Författarscen i Stockholm i april, och jag blev också besviken på hennes fladdriga stil och att samtalet inte blev mer personligt. Men på söndag är det Jan Gradvall som skall hålla i mikrofonen, så jag hoppas på bättre resultat.

Bokomaten sa...

Vad roligt att du fått biljett! Jag tror stenhårt på Jan Gradvall. Personligen tycker jag egentligen att det är rätt skönt att inte ha förköpsbiljetter även om det är ett stressmoment att inte veta om man får plats. Alla fick plats och de sa också att de skulle släppa in folk tills det blev brandrisk. Hoppas det blir lyckat på söndag!

Ugglanoboken sa...

Jag önskar verkligen att jag också hade varit där! Kul att läsa om hur det var, och jätteintressant att hon skriver för hand och sitter där och klipper och klistrar.

Fru E sa...

Låter verkligen som en helt underbar afton! Men du, är du inte kvar på Litteraturmagazinet? Eller kör du både och? Jag gillar att se dig här. :)

Erika L sa...

Skriver hon för hand?! Och klipper och klistrar? Inte undra på att det tar tio år per bok.

Bokomaten sa...

Nej, fru E, jag skriver inte på Litteraturmagazinet längre. Jag längtade lite hem.:) Kanske att jag flyttar tillbaka dit någon gång men tillsvidare så håller jag mig här!

Bokomaten.. sa...

Och du, Erika L, jag tänkte precis samma sak! Det är DÄRFÖR det tar 10 år, snacka om att redigera för hand!

Mrs Book Pond sa...

Så glad för er skull att ni fick utdelning efter köandet! Ja, det var verkligen en overklig kväll. Känns stort även så här i efterhand.